Skriv inte såna slut!

Man vill att slutet på ett filmmanus ska vara tillfredsställande. Man vill att hjälten ska bemästra alla motstånd och svårigheter. Eller misslyckas om det är en tragedi. Eller ett få bitterljuvt slut där hjälten vinner vissa strider men förlorar andra, som i ett komplext drama.

Vad man inte vill ha är att huvudpersonen blir räddad av en oemotståndlig kraft som kunde ha räddat hjälten redan i början av filmen. I filmens värld kallas en sådan kraft för deus ex machina (Gud från maskin). Det kommer från det antika Grekland där pjäsförfattarna ofta placerade hjälten i så svåra situationer att manusförfattarna själva inte visste hur de skulle lösa det. Så istället för att komma på en lösning så skickade de bara ner en gud på scen med hjälp av en maskin. Guden löste sedan alla problem.

Gör inte så!

När man ser en film med ett deus ex machina-slut så känner man sig lurad. Varför satt jag och tittade på den här filmen i två timmar (eller i fyra timmar för en pjäs) om problemen kan lösas så lätt? Bara för att manusförfattaren var lat?

Deus ex machina-slut hittar man vanligtvis bara i B-filmer, men de smyger sig ibland in i "stora" filmer också. Örnarna i Sagan om Ringen och i Bilbo är exempel på det. När allt tycks förlorat, så flyger bara örnarna in och fixar allt. Eller nästan allt. En stor del av kampen är redan avklarad men slutet är fortfarande ovisst. Varför kunde inte örnarna ha plockat upp Frodo i början av filmen och flygit honom till Mount Doom?

Vad det gäller Sagan om Ringen så är det inte Peter Jackson, Philippa Boyens och Fran Walshs fel. Det var J.R.R Tolkien som skrev slutet så. Han kanske var trött efter att ha skrivit tusentals sidor och han kanske bara ville avsluta och börja med nåt annat. Han kanske trodde att ingen skulle märka det. Och han hade nog rätt. Det det betyder inte att du kan göra så! Deus ex machina förstör vanligtvis hela filmen. Om du har försatt din huvudperson i en situation som du inte kan lösa, försök igen! Skicka inte in en gud, eller örnar.