Gott nytt

Nu är det tid att minnas och se framåt

Jonas o renarnaFör mig har julen alltid varit en tid för reflektion över det gångna året och en tillförsikt och nyfikenhet inför framtiden. Att i stillhet summera året brukar bli till en glad bekräftelse över allt positivt som faktiskt har hänt. Året som gått kan vid första tanken verka obetydlig och tråkig, men vid närmare granskning är den fylld av kärlek och positiva händelser som innefattar både privatliv och det yrkesmässiga.

Året var fyllt av flera intressanta möten, ett par oförglömliga konserter, härliga utlandsresor, dagar med flocken i svampskogen, förkovring i teologi, ny adress och nya insikter. De senaste åren har av någon anledning blivit mer och mer lugna och harmoniska. Vissa kallar det trist och tråkigt, men tiden då jag repade fyra pjäser per dag och festade till sju på morgonen och i princip saknade sömn är ett minne blott. Visst krymper kontaktnät och umgänge då jag väljer att inte längre delta i det öppna rummet men mer om det i en kommande blogg.

En stor och minnesvärd händelse under året var vår lyckade och populära utbildning i filmskådespeleri. Två kurser blev det, en på våren och en intensivkurs på sommaren. Den sistnämnda hade vi i vackra Vårdinge. Det är en härlig känsla då man får bekräftat att man fyller ett tomrum i den Svenska konstnärliga utbildningen. Just nu planerar vi för 2014 års kurser och vi diskuterar hur vi kan utveckla innehållet, plats för inspelning och vilka gästlärare som kan tänkas delta.

När jag minns det övriga yrkesverksamma under året tänker jag spontant på att jag regisserade tre olika teateruppsättningar, undervisade i teater och drama, framförde en monolog om mitt eget liv, var skådespelare i ett flertal kortare produktioner, gjorde utbildningsteater och sist men inte minst min roll som Gunnar i Cinemantrix långfilm Like me.

Julhelgen är även en tid då jag minns de kollegor och vänner som gick bort under året. För en månad sedan lämnade Josef Harringer oss vid en ålder av 40 år. Hans bortgång får mig att återigen bli påmind om att ringa det där samtalet eller göra det där besöket som jag länge tänkt göra men som jag så ofta skjuter upp till ”morgondagen”.

Året som väntar ligger mer öppen än något annat år jag tidigare upplevt, vilket känns oerhört spännande och utmanade. Ett blankt papper som ska fyllas och levas!

Jag fyller nu 40 år och är faktiskt helt tillfreds med det. Jag kan dock erkänna att Lev Trotskij hade rätt då han sa att ”ålderdom är det mest oväntade av allt det som drabbar en människa”.

Jag önskar er alla, både vänner, bekanta och främlingar ett underbart nytt och fridfullt år!

0 Shares
Share
Tweet
Share
Email